Så kan Ivrigt be användas i en mening
- Felix knäppte av mobilen, drog Ditte på fötter och berättade ivrigt nyheten.
- De auktionsbesökande visste rakt inte hur det kom sig, att de började ropa mer och mer ivrigt.
- Han granskade de andras ansikten, ivrigt, uppmärksamt, som om han väntat att finna något nytt hos dem.
- Han talar ivrigt och fort, han ler skälmskt men med någonting ängsligt och skyggt kring ögonen.
- frågade hon ivrigt.
- Molnet sänker sig ned över en trädkrona, och rymden fylles av ett ivrigt kvitter.
- Cecil höll Thomas i handen och blickade ivrigt upp i hans ansikte.
- Därpå grep han ivrigt efter sitt kors, hängde det över ena skuldran och började stiga utför branten.
- sade han ivrigt.
- En fin gammal herre pratade ivrigt på bruten engelska med henne.
- Mot söder speja vi ivrigt.
- Peter uppfattade i ett ögonkast att de diskuterat något ivrigt.
- Han lyssnade ivrigt, väntade oupphörligt, att de andra skulle säga något, men hörde endast rasslet av pappersbladen.
- Han granskade henne ivrigt, nästan längtansfullt.
- Gertrud plockade nu mindre ivrigt.
- Gubben, som hade flyttat gråpappershögarna åt sidan, satt med gåspennan i hand och fyllde ivrigt ett stort pappersblad med prydliga bokstäver.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
